Ett oberoende analysföretag i Storbritannien, ATQ Consultants, har analyserat 80% av de 90 utfallskontrakt som tecknats där sedan 2012. Man har beräknat direkta besparingar, sekundära besparingar och ökade intäkter till samhället som en följd av utfallskontraktens verksamheter och jämfört det med storleken på utfallsbetalningarna. Analysen visar att de totala ekonomiska effekterna av utfallskontrakten landar på 1,4 miljarder pund, att jämföra med de 140 miljoner pund som utfallen kostat. Således är den samhälleliga avkastningen tio gånger pengarna. Men vad ligger bakom dessa siffror?
De som i huvudsak har beställt och betalt för utfallen har varit kommuner och regioner, men även stiftelser, stora privata företag och skolkoncerner har agerat utfallsbeställare. I 60% av fallen har lösningarna levererats av ett konsortium av flera utförare och i de övriga fallen av en enskild leverantör. Utfallskontrakten har berört områden såsom barn- och familjeomsorg, utbildning, kriminalvård, arbetslöshet, hemlöshet och hälsa. Totalt har 55’000 individer varit föremål för de olika insatserna.
ATQ’s analys innehåller enbart uppmätta resultat vid tidpunkten för analysen och man har bortsett från prognosticerade framtida resultat. Beräkningarna har diskonterats och justerats för inflation. Analysen visade att enbart rena besparingar av skattemedel uppgick till 397 miljoner pund. Effektivitets- och kvalitetsvinster uppgick till 312 miljoner pund och ytterligare 708 miljoner pund skapades i nettointäkter till den offentliga sektorn. Summeras dessa tre ekonomiska effekter ser man att för varje pund man betalat för utfallen, har 10 pund skapats i besparingar, effektivitetshöjningar och nettointäkter.
Ibland vill man kunna räkna hem utfallsbetalningarna endast på de direkta besparingarna. Även här ser vi en mer än acceptabel lönsamhet, då varje pund i utfallsbetalningar genererat 2,85 pund i direkta besparingar.
I analysen tilldelades utfallen olika konfidensnivåer, där den högsta konfidensnivån endast tilldelades de direkta utfall som medvetet mättes och verifierades mot en kontrollgrupp. Skulle man begränsa beräkningen endast till de ekonomiska effekterna av utfall med den högsta konfidensnivån, uppgår dessa till 806 miljoner pund och skapar alltså 5,79 pund i avkastning för varje pund som lagts på utfallsbetalningar.
ATQ har vidare antagit att utfallen inte har någon varaktighet utöver det som specificerats som målvärde i kontrakten. Som exempel; om det utfall som ska ligga till grund för utfallsbetalning definierats som 'en person som är i anställning sex månader efter insatsens start', så har man antagit att personen inte längre var i anställning vid sex månader och en dag. Det har inte heller tillskrivits något värde till följdresultat, även om det finns bevis för en direkt kausalitet mellan utfallen och sådana resultat. Det finns till exempel starka bevis för att unga som placerats på vårdboende löper väsentligt högre risk att begå brott, men ATQ har inte inkluderat något värde av eventuell brottsminskning som en följd av att placering på vårdboende kunnat undvikas. Analysen har som helhet haft en konservativ hållning och enbart inkluderat de uppskattade värdena av de direkta utfall som skapats, mätts och betalas för genom kontraktets betalningsmekanism.
Analysen visar att det finns betydande positiva effekter av utfallskontrakt på flera nivåer. De kan leda till direkta besparingar av våra skattemedel och förbättra kvalitet och effektivitet i välfärdssystemet. Då man tyvärr idag sällan utvärderar om de insatser vi gör för att hjälpa utsatta människor ger önskade effekter, är nog ändå den viktigaste vinsten av alla det ökade fokus på att mäta och följa upp utfall. För visst är det viktigt att säkra att vi faktiskt förbättrar livschanserna för de målgrupper som adresseras!